Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins Tankar om Kritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
antasta religion, öfverhet och grundlag, kränka goda seder, samt
göra pasquinader af personers heder och välfärd. Kritiken bör
eljest föga eller intet befatta sig med eländiga och ömkliga
auctorer. De ha skrifvit lappri: men dermed ha de intet gjort
skälmstycken. Har hon ingen annan orsak, än att få dem att
stå vid dörren och skämmas, så bör hon lemna dem i fred.
«Men», säger någon härvid: «skall hon ej tukta sådana, hvad
har hon då att göra»? Men, min vän: ha vi då inga andra
böcker, än eländiga? Här äro ju också goda, förträffliga! Hålle
sig vid dem: der gifvas alltid fält att vända sig uti; de ha
nog felat på några ställen; men deras fel kunna rättas till
många hundrade, ja tusende läsares rättelse, om de skärskådas
på ett sätt, som ingen förnuftig, hvarken auctoren sjelf eller
någon annan, stöter och förtörnar.
Man ser, att således äfven den vettiga kritiken aldrig
saknar ämnen att klandra. Men hon klandrar aldrig så, att hon
genom bitterheten motverkar sitt syfte. Lika sorgfälligt
undviker hon, att bedraga sig och hugga i vädret; sig sjelf till
skam, och likväl möjligen sitt föremål (på någon tid) till skada.
Hon bör vara bindande och öfvertygande; så att man, då man
gifver sig ut på djupet att rätta andra, har dertill utmätt sin
styrka, och är sjelf ren från det man hos andra lastar.
Främmande äro för henne ensidighet, agg, afund, hämd. Lika
foglig och behaglig, som oveldig, men ingalunda efterlåten, bör
hon, då nödvändigheten så kräfver, vara stark och
genomträngande: dock utan glupskhet och grälighet; så att hon icke
anser ett mygg för en elefant, eller gör en loppa till ett vildsvin.
Det motsatta felet är, att lukta af smickran och lycksökeri. De
lismande kritikerna gå äfven så illa på sned, som de hätska
och hämdgiriga. Sluteligen bör ett rättmätigt tadel akta sig,
att nyttja skäl och bevis, som göra anmärkaren narraktig, och
anmärkningarna löjesvärda.
Hufvud-begreppet är, att kritiken bör skaffa
upplysning och utredning i det målet hon angår, och lända
sakens upphofsman till bättring och rättelse. Har hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
