- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
63

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalin såsom politiskt-vitter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63

och larodikt, med den syftning att inkläda ett undervisande
innehåll i formen af en episk allegori. Ulrika och Svea utgöra
här gemensamt den Hercules, för hvilken friheten, liksom i det
äldre skaldeverket dygden, predikar och predikas. Också har
Dalin — åtminstone stycketals — tillegnat sig föga mindre af
den fransyska epikens stil, än Stjernhjelm af den grekiska. Att
denna senare är till sin natur rent poetisk, var för Stjernhjelm
en stor fördel. Men saknar då det Dalinska qvädet hvarenda
flägt af verklig skaldeanda? Bör det oinskränkt stämplas till
en «prosaisk rimsaga»? Nog är sannt, att Dalin här mera
talar, än sjunger. Han erkänner det sjelf ärligt; i
begynnelseverserna, som lyda:

Jag talar om en Svensk, en kärleksvärd gndinna,

Som stundom bland oss lyst, och stundom måst försvinna.

Men talet var icke blott ett språk-fullkomligare, än man
dittills på svenska plägat förnimma. Det ägde jemväl en särskild
fägring genom det upphöjande behag af bildligheten, vers-takten,
rimljuden, hvari dess öfverallt lediga och lättfattliga föredrag
innebar mycket för sina läsare att tänka på.

Upprigtigt: om Dalin hade följt efterdömet af så många
andra, som i Frankrike och Sverige brukat börja med ett je
chante eller «jag sjunger», — månne han dertill varit så
fasligt mycket mindre berättigad? Är t. ex. ej redan i hans
andra rad en smula mer «sång», än i den motsvarande hos
Voltaire, som beledsagar sin ingångs-vers:

Je chante ce Heros, qui regna sur la France9

med denna juridiska:

Et par drott de conquête, et par drott de naissance;

eller hos Gyllenborg, som efter versen:

Jag sjunger om ett tåg, på frusna böljan vågadt,

stupar ned i denna psychologiska:

Der hjelten mer sitt mod, än allmän fruktan frågat;

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:23:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/3-3/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free