Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
rade, skref, sjöng och eljest företog, vara äkta «calottiskt».
Deraf kommer, att Dalin, när han ej var de kungliga följaktig till
Loka, nedsände dit calottiska «Avisor», och mottog dem vid
återkomsten med «underdånig Beneventations-Oration, hållen till
Kejsaren och Kejsarinnan i China af den store Confucii
lärjunge Calottinus Trisottinus». Adolf Fredrik tyckes varit i
hvardagslag, mångengång, sjelf en ganska calottisk herre: så t. ex.
finnes han vid en spasservandring anropa en förbifarande bonde
om lån af hans åkdon, derpå med gemål, poet och det öfriga
medföljet uppstiga i bondvagn, och sätta sig frampå som
körsven; hvarvid Dalin, i ett kämpaqväde öfver denna färd, gifver
honom det vitsord, att han «forer tömmen käckt, dock allt för
dem frommom och sp a kom». I allmänhet förblefvo, vid de
anspråk sällskapslifvet gjorde på Dalin, hans visor det A och
O, hvarpå man aldrig tröttnade. Man beställde, om
hvarandra, än ömma och smäktande, än lustiga och öfverdådiga. En
af drottningens hofkavaljerer, Duben, hade såsom en ypperlig
sångare det uppdrag att profsjunga hvarje ny Dalinsk visa, för
att utröna dess fullrigtiga motsvarighet till den melodi man
uppgifvit. Derföre, när drottningen engång frågade sin skald,
hvar hans själ hade sitt säte, och om det ej vore i hans
penna, genmälte han: «der sitter blott ena hälften; men den andra
sitter i Dubens hals». På många bland skämtvisorna *)
förmärkes, att man ofta mellan skål och \’Ágg drack rätt tappert, och
att man å alla sidor då tillät sig en tvånglöshet, som ej
trodde sig behöfva annan ursäkt, än att glädjen stod i taket.
Företrädesvis calottiska äro de visor, som igenkännas på följande
ordstäfven: hos ett stort antal: pirum, cum colleripene
pirum, pirum no st ru tu parium, cum colleri duridarium;
hos andra: vive la Compagnia, — vive la, vive la, vive
la, va, — vive la, vive la, vive la, va, — vive la
Com-pagnia; hos somliga: la faridondaine, la faridondou, bi-
*) Utom de skämtsamma visorna finnas många af idyllisk innerlighet;
och många áro ock ganska musikaliska, ehuru impromtu’er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
