Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Ingen oro plär dig tvinga,
Men du mister mycket godt;
Ty, om plågan är dig ringa,
Så är ock ditt nöje smått.
Likaså slutar han ett af de glädjeqväden, som han plägade dikta
öfver hofvets utflyttningar till lustslotten, med denna önskan:
Yar, himmel, i sommar en jordenes vän:
Gif sällhet med gräset; och glöm icke den,
Som än icke fått en herdinna]
Resultatet af alltsammans blef dock den fortfarande villrådighet,
som med så lifligt bryderi yttrar sig i den fordom allmänt
sjungna visan:
Kulna höst, med regn och töcken,
Bara backar, torra trän;
Ångar, magra som en ocken,
Tomma falt och fåglaskrän;
Isbelopna kärr och hagar,
Mörka gång och hala stig;
Långa nätter! korta dagar!
Sägen: skall jag gifta mig?
Fördelarna och betänkligheterna deraf ser man i det följande
uppräknas, skildras och ömsesidigt afvägas; men hela
rådslåendet lyktar med intet annat beslut, än utropet:
Gud vet, om jag gifter mig!
Gud visste det: och det skedde — aldrig. Gunst och vänskap
fingo, så godt de förmådde, gifva honom ersättning.
Enligt Tessin, som härutinnan visst är trovärdig, skall han
såsom högre ämbetsman varit föga gagnelig. Hans i allmänhet
icke talviga tunga — en egenskap, hvari Tessin jemnför ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
