Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlorade vi en vän; Sverige en stor man; menskligheten en vis.
Men Du, Furstinna! Du, som i dag gäldar hans minne den
sista ärebetygelsen; Du, åt hvars ynnest han vågade gifva
vänskapens namn! Det skådespel, hvartill verlden i dag är vittne,
hedrar samfáldt Dig och Honom; Dina tårar, dina saknader
skulle i hans ögon vara en dyrbarare vård, än den, som Du
här upprest åt hans aska . . . Men jag hänföres; Du
förbjuder mig att tillägga mer — och hvad skulle jag säga? Blott
detta: Dalin var värd Din vänskap; och Du är värd att hafva
ägt Dalin till vän.»
.Sådana minnen kunde Dalin qvarlemna: sådana
tacksägelser kunde Lovisa UJrika och den Tredje Gustaf gifva. Jag
vill bifoga endast Celsii ord: «Våra efterkommande må varda
så uppodlade de vilja, och finna i hans skrifter så många
menskligheter de behaga; han blir dock alltid, så för dem som för
oss, förträfflig, så ofta han jemnföres emot Dem, som före
honom varit. Ibland oss steg han upp, som en vacker och
oförmodad morgonrodnad om höstetiden, att bebåda den
tillstundande dagen, hvilken vår framtid skall få se i smak och
vitterhet.» — Vi, som nu lefva, och sett en mängd utmärkta
författare uppträda efter honom, anse oss skymfa ingen, om vi
fråga: månne han ej uthärdar ännu, att bredevid dessa
efterföljare betraktas?
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
