Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ode öfver slagtningen vid Willmanstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu klar vår himmel blänker,
Ännu lefver Sveriges Gud;
Med sin gamla nåd han tänker
På vårt nya vapenljud.
Svenska hjertat Fäders ifver,
Som min sång enfaldigt drifver!
Kufva ned allt skryt och pock:
Härars Gud till evig ära,
Skall du endast offret bära
Af en slagen fiends flock.
Ur den mörksta vrå på jorden
Kom ett slägte nylig fram,
Som en öfvermakt i Norden
Sökt med högmod och med skam.
Folk, som än i dvalan pustat,
Om ej Sverige det uppdustat
Eller frälst från egna kif:
Se’n det lärt af Sverige strida,
Har man sett dess konst sig vrida
Mot sin mästarinnas lif.
Slafviskt, under stolta seder;
Men dock djerft af lagars brott;
Uppblåst af den nya heder,
Som det genom Sverige fått:
Kom det nyss, att platt utrota
Svears namn, och Norden hota!
Du kan vittna’t, Willmanstrand:
Fem mot en sig segren ämna’;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
