Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Herde-qväde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
I ett så stilla hjerta!
Da räknar visst för ingenting,
Att fri och älskad vara?
Att alla lunder rundt omkring
På våra toner svara?
Vi lefva ju ett kongligt lif
I våra lugna krokar;
Vi le åt stolta tidsfördrif
Och högvälborna tokar.
Ej skakar onåd våra trän,
Och grumlar våra brunnar;
För oss ej böjas falska knän,
Ej öppnas smicker-munnar.
Vårt namn är tyst, och slätt och rätt;
Men då kan bäst det vaktas.
Den oss föraktar, — ack, hur lätt
Kan den af oss föraktas!
Vår dag är från bekymmer fri,
Vår natt är full med nöje.
De Storas fall gå vi förbi
Med ett medömkans löje.
I vårt palats man slipper fram
För kjortlar och drabanter:
Vi höra skrik af våra lam,
Men ej af supplikanter.
För höga miner, skarpa ord,
Stå vi ej städs på nålar;
Vi dränke alla tungors mord
I våra nektar-skålar.
Vår mjölk och smultron sta oss bi,
När rangen gör oss kränka;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
