Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Ödet - XVII. Vår-visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När vi råttor komma när,
Strax plär locket igensmälla;
Men om vi gå tyst omkring,
Är vårt öde — ingenting.
Detta är en hemlighet,
Som jag mig blott förbehåller.
Lycklig jag, om ingen vet,
Att jag sjelf mitt öde våller!
Då tror verlden, att jag gjort
Allt, hvad jag här göra bort.
2.
Nej! Ödet skall mig ej i mina tankar q välja:
Ej annat öde finns, än blott i mitt behag!
Min vilja kan en väg bland tusen vägar välja;
Den får hon lof att gå: se, det är ödets lag.
När jag den vägen går, så går jag ingen annan:
Se, det är öde nog; det kan ej ändras mer;
Men ville jag fornt det ödet slå för pannan,
Det vinglade omkull på slagte-nöts maner.
Kort sagdt: hvad komma skall, kan aldrig öde heta;
Men det, som är förbi, det må väl heta så;
Det förra är ett noll, som ingen själ kan veta,
Förr än jag sjelf det gör; det andra måste stå.
—
Bort med höga ting!
Låt man månans ring
Öfver vårt begrepp sig vända!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
