Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Beständighet i alla skiften - XIX. Fabler - 1. Faran att behaga alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nå! hvad ar det mer?
Jag är ändå alltid den jag är
—
1.
FARAN ATT BEHAGA ALLA.
I en trägård stod en lilja,
Frisk och hvit och atan fläck:
Som var af en hjertlig vilja,
Att af allom synas täck.
Vid den stolta solens möte
Gaf hon glans af präktig färg,
Och i nattens ljufva skote
Lukt, som qvickte ben och märg.
Vid Auroras morgonväkter
Stod hon färdig i en blink,
Och vid aftonvädrets flägter
Gaf hon mången nådig vink;
Ganska mildt hon syntes buga.
För hvar rjärü, för hvart bi;
Ja, det sågs, att minsta fluga
Kunde här ock lycklig bli
Bäst nu detta jordens smycke
Höll för ärans högsta krans,
Att hon ock vann menskans tycke, —
I dess hand hon vissnad fanns!
Söka hjertan till sig draga,
Ar väl prof af god natur:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
