Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Creutz och Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Du endast mäktig är, att stiga i det höga
Och helgedomen nå, der sig naturen stängt.
Åt mig, att henne se, i stället for ditt öga,
Har hon ett hjerta skänkt.
Ett medfödt verldsförakt, en afsky för att trängas
På lyckans skådeban, der hopen skockar sig;
En smak för enslighet, att fjerran utestängas
Från arga dårars krig.
Min oro bröt mig lös ur städers trånga näste,
Och med ett steg, natur! jag i ditt tempel var:
Dess altare vår jord, dess tak var himlens fäste,
Och du mitt gudasvar.
Jag andades en luft, som lif och styrka närde;
Jag hörde hjertats språk, och älskade din lag.
Ibland ett menlöst folk, jag såg mitt slägtes värde
I dina första drag.
Förnöjd, jag märkte då hvad orätt jag dig gjorde,
När jag det höga sökt, der du ej ägde del;
Och att jag till ditt lof min sångmö helga borde,
Att bättra hennes fel.
Afgudadyrkare! hvad vanten J för äraP
Vid foten af er gud ert rökverk sig förtär!
Natur och Sanning blott den ädla låga nära,
Hvars klarhet evig är.
Anmärkas bör, att detta storartade qväde, som blott af brist
på rum ej aftryckes helt, är ett af Gyllenborgs sista. Det
diktades under 1790-talet, då han beslöt att utgifva sina, och sin
väns skaldeskrifter i en gemensam samling. Thorild hade då
redan afträdt från svenska vitterhetens skådeplats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
