Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf den Tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Och härmed är åter det verkningasatt vidrördt, hvariger
nom den Tredje Gustaf djupast ingrep i svenska vitterhetens
utvecklingsgång. Det var hans enskilda umgänge med de
utmärktaste af dess idkare, och hans hulda omsorg att förskaffa
dem ett, om än tarfligt, dock sorgfritt jordiskt lefnadsbröd,
oftast mot ingen annan (och eljest mot föga annan) förpligr
telse, än att utbilda, i glad öfverlåtenhet åt sköna ingifvelser,
sina från Gud och Naturen erhållna egentliga anlag. Lätt
be-gripes, att samma politiska beräkning, samma med furstlig
fåfänga förenade statslist, som blifvit utropad för driffjädern till
hans allmänna nitiska hägn om vitterhet och konst, till hans
särskilda offentliga stiftelse för svenska språket, skaldesången
och häfdaminnet, äfven har angifvits enkom för
bevekelsegrunder till detta förtroliga samlif med sitt lands vackraste snillen
och det ömma aktgifvande på deras timliga vilkor, i hvilket
han lika beredvilligt innefattade till och med dem, som stodo
hans personliga tycken och önskningar fjermast. Men i vida
rikare mått, än belöningar, ägde han för dessa yrken och deras
idkare —•» ett hjerta. Lät han påskina detta af uträkning: så
synes den, betraktad såsom politisk, ej varit öfvermåttan klyft
tig. Ty det var icke genom den ästhetiska sidan af sitt
konungasinne, som han vid sin regerings början vann tillgifven-*
het hos massan af sitt folk; tvärtom: hvad han i sådan
hänsigt gjorde, ansågs leda till onytta, flärd, veklighet, sedeförderf 0;
*) Hvad de Fria Konsterna sjöngo 1774, i första scenen af
Qyltøn-borgs «Syeas ljögtid», bör tagas alldeles efter bokstafven;
Ack! måtte vi de stränga Dygder röra,
Som klandra våra tidsfördrif!.
Ej nog för oss, att afnnds-tadel hora
Af dem sin tid i orklos ro förstora,
Born köld och ledsnad med sig föra,
När vi ge sjal och hjerta lif:
Af Svenska Dygder, hedervärda,
Men sträfva för all snille-ro,
Vi med ett högmod ses (bör man det möjligt tro?)
Mot det vi oss förgäfves härda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
