Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
vor ansågs han egentligen hafva ärft från modren Sara
Gyllenborg; och i morbroderns hus tillbragte han den mesta delen af
sin första ungdora. Ej särdeles road af den diplomatiska
banan, gick han den ändock framåt efter bästa förmåga, ända
upp till statens högsta ämbeten. Det blef honom till och med
ålagdt, att under en del af finska fälttåget åtfölja konungen
såsom förste minister, och sedan intaga en plats i den
regering, som under kriget tillförordnades. Lyckligtvis var, i alla
dylika kinkiga befattningar, konungen ännu mera hans
medhjelpare, än han var konungens; så att de enkannerliga
befattningarna af skald, hofskald och älsklig sällskapsman dervid icke
(eller åtminstone så litet som möjligt) kommo till korta. Efter
konungens frånfälle, då svenska hofvet blef verkningsrymd för
helt andra makter än snillets och sångens, drog sig Oxenstjerna
mer och mer, och omsider alldeles, tillbaka inom det enskilda
lifvete krets; som likväl aldrig för honom blef bekymmerfri.
Dess lugn fördystrades af en älskad makas långvariga sjuklig.
het» af tryckande fattigdom, och mulnande utsigter för
fäderneslandet. Han upplefde dettas räddning; men »Sångens
dagar» lågo i det förflutna. I afsöndrad indragenhet lefde han,
efter förlusten af sin maka, med nästan blott sina minnen till
sällskap. Han Ökade det med Miltons och Tassos andar,
hvilkas mästerverk han öfverflyttade på sitt modersmål. Det förras
tolkning fullbordade han; det senares blef afbruten genom
dödens mellankomst.
Hans utseende visade en något öfver medelmåttan lång,
smal, mager, spirituell och liksom luftig gestalt, med ljufhet i
blick och röst, med anletsdragens uttryck blandadt af
förbindlighet, ömhet och qvickhet. Förmågan af det skalkaktigaste
skämt sväfvade der i förening med den snarväcktaste
känslighet för andras både qval och fröjder. Han var vidtberyktad
för sina infall och (likväl alltid harmlösa) stickord; men han
uttalade dem med ögon, lika lätt blänkande af tårar, som af
epigrammer. Den utsöktaste belefvenhet mot hvar man, den äldre
fransyska verlds-tonens hela galanter! mot damer, voro hos ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
