Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Tiden är inne för de rysligaste värf och förvärf; klockan slår
för mordbrännaren, kyrkorånaren, stråtröfvaren, lönmördaren,
den politiske missdådaren*); och liktidigt uppträda i
mån-dagern äfven de, som irra kring störda grafvar, antingen att om
skatter besvärja mörkrets andar, eller att med trolHjud väcka
skuggorna till svar om en framtid, hvilken himlen, af ömhet
för vårt slägte, befallt vara dold.
Så natten hipnadsfull sitt genljud gaf tillbaka,
När vid Medeas rop, som Thraciens klippor skaka,
Tredubblad, Hekate igenom mörkren tjöt;
Så skälfde hennes lugn i ålderdomens tider,
Vid ropen or den skog, som Gallernes Druider
I nattens boning slöt.
Från dessa hemska föremål, från verser, liknande den nyss
anförda i mörka fárgor och dyster klang, sker åter en öfvergång
till betraktelser, som, i skydd af jordens frid, lyfta sig till en
försmak af den osynliga verldens, och ana dennas omedelbara
närhet.
Men nar vid mänens skymt missgerningen fördöljes,
förföljer oskulden och sjelf af rädslan följes,
Ett tryggt och helgadt lugn här utsträckt har sin makt.
I djupet af det skygd, som skenet utestänger,
Ej brottets öga når, och ingen fasa tränger
Till fridens gömda trakt.
Det är ej nattens skräck, som här aitt hemvist tager.
Den dunkla ensamhet, som tankan sammandrager,
En lindrig oro blott, en håg till tårar ger.
Liksom af väsens hand, dem ögat icke finner,
Sn tryckning hjertat ror, en ömtøt köpslån binger,
Hvar» ämnen hon ej ser.
*) Här ihågkommes ock Gustaf 111:8 baneman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
