Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingunn Steinfinnsdatter - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
ut under takskjegget. Olav tok fart, satte utfor
ulaamet —.
— Naar de kom op til sommeren, fandt de vel
benknoterne mellem kullene, fristet han trøste sig.
Han kom nok i kristen jord tilslut —.
Han stod nedover mot et bækkeleie, saa sneen
sprutet og det pep om ørerne hans, fløi over dokken,
stanset litt oppe paa den anden siden og saa sig til
bake. Fint og langlig kuvet sig ryggen av aasen
som han var kommet fra, gylt av sol over al den
hvite sne mot blaaet. Et sted volmet en liten mørk
røksky over —.
Hevnet det at min egteseng blev skjæmt. Tør
ikke en mand staa til svars for en slik gjerning ind
for Gud —. Han faldt med sverd i haand, Gud, det
saa du selv —.
En time senere strøk han mellem toppene av en
nedsnedd skigar utpaa nogen hvite volder. Der var
hus paa; fonnerne paa takene gik i ett med bakken
mange steder, men det røk op av et ljorhul. Der
var traakket fra stuen til fehuset, slaat ut nylig paa
avfaldsdyngen —.
Olav saa utover, idet han bautet og stanset
Verden var gullende hvit og blaa i alle skygger
Langt i nord saa han ned i bunden av en bred dal,
bygget med store gaarder.
— Si, at han var blit uvenner med sin kompan
ikveld og det hadde endt med at de tok til sine
vaaben. Og saa var brander fra gruen blit vraket
ut i halmen —.
— Saa rykket han sig sammen, stod videre ut
over volden.
Utpaa eftermiddagen kom han til Miklebø. Arnvid
var ute — hadde stevnet til skogs med begge søn
nerne sine iforgaars for at se efter tiurleikerne. Men
husfolket tok vel imot storbondens bedste ven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
