Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Veiskillet - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Utpaa vaaren en dag gik Olav med en av
hus-karlerne, førte møkk utover haalken paa
god-akeren.
Det glittret og gliste av is endda nedover de
nordvendte jorder, men oppe fra Hesthammeren sippret
vand og randt. Og borte tvers over viken, paa solsiden,
baktes berget — Oksen steg op av sjøen med flimrende
atterglans av godveirsglittringen over den rødgraa sten.
Bakken lyste brun under furuerne borti der, og
nøtte-kjerret i aassiden indover mot Kverndalen stod og
dryppet med gule rakler.
Ute paa viken rodde Eirik — guttens røde kofte
sken saa svært ute paa det blaa vand. Olav stod litt,
lænet paa spaden, saa ned paa den lille baaten. Det
var det samme med Eirik altid — han tok sig slik tid!
Han hadde bare skullet fragte over nogen sauer; de
hadde sluppet smaafeet borte i den skogen. Idag var
der god bruk for gutten hjemme —.
Det trippet i berget bakom Olavs rygg — de store
svabergene som kuvet og livet godakeren ut mot
fjorden. Cecilia stod med solen i nakken saa straalerne
silte gjennem hendes lyse, krusede haar; det sken mot
luften. Hun satte sig ned og akte paa baken, mens
hun ropte paa sin far og viste frem en haandfuld smaa
gule lersoler.
Olav tok imot hende, avvergende.
«Kom ikke hit, Cecilia — du blir sulket ut —»
han lempet hende op paa en sten. Smaamøen dyttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
