Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Franska förbundsplaner och kriget mot Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG AUGUSTS POLITISK ÅREN I7OO—OI 13
arten af hans begåfning. Han slår sig på stora saker mindre af
verklig böjelse att vinna ära än af leda vid det läge, hvari han
befinner sig.» Denna ombytlighet blef för andra desto farligare,
som konung August tack vare sin rika begåfning och sitt
behagliga sätt men äfven, och ej mindre, sin otroliga
förställnings-förmåga förstod att vinna snart sagdt alla, äfven de mest
misstänksamma, när han önskade deras tilltro. Förmågan att
förställa sig hade, enligt Bonacs mening, hos honom rent af dragit
med sig ett behof att bedraga — ej för att vinna något utan för
förställningens egen skull. Om ock härvidlag Bonacs omdöme
kan synas något hårdt, totalintrycket af konung Augusts oroliga,
för nya planer ständigt lätt mottagliga lynne — desto lättare
mottagligt, som penningbekymmer för hofvets och arméens
underhåll aldrig ville lämna honom ro — jäfvas icke af det närmare
inträngandet i hans diplomatiska hemligheter under det nordiska
kriget.
Västeuropas stora kris fick så för honom vida större
betydelse än för hans inom en begränsad idékrets verkande
bundsförvant, konung Fredrik af Danmark. Konung August råkade i
ständig frestelse att fördjupa sig i den västerländska striden och
att därvid ställa sig i den makts tjänst, som plägade betala bäst,
Frankrikes. Konung Fredrik åter behöll främst i ögonsikte sin
familjs sedan så länge eftersträfvade mål, uppgörelsen med
hertigen af Holstein-Gottorp, och bedömde den västeuropeiska
krisen hufvudsakligen frän synpunkten, huruvida detta hans intresse
genom den befordrades eller icke; för honom blef det då med
tiden allt tydligare, att ett närmande till sjömakterna vore att
föredraga framför Frankrikes vänskap.
Dock, hur mycket än konung August kunde lockas af
fantasibilder och verkliga förmåner, syftande hän mot väster
eller söder, han hade en gång gifvit sig in i kriget mot Sverge,
och det var honom därför en nödvändighet att åtminstone
fullfölja detta så långt, att han med heder och med någon vinning
kunde draga sig ur spelet. Desto större anledning hade han
härtill, som det ännu var ovisst, hvilka nya konjunkturer
arfs-tvisten om Spanien skulle skapa. I sådant intresse gällde det
alltså att fortfarande stärka anfallsförbundet mot Sverge, att
utsträcka det utöfver de ursprungliga sammansvurnes krets. Sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
