Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Konung Augusts vacklan och afgörelse för fortsatt krig - Tronskiftet i Spanien och dess närmaste följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL III.
Konung Augusts vacklan och afgörelse för
fortsatt krig.
Trots det föga tillmötesgående svar, som kurfurst Fredrik
gifvit, reste Flemming på hösten år 1700 från Berlin med den
öfvertygelsen, att man därstädes i grunden vore välvilligt stämd
mot konung Augusts sak och verkligen — såsom försäkringarna
sä ofta lydt — allenast afbidade det tillfälle, då man utan våda
kunde öppet understödja den. Det lägliga tillfälle, som Flemming
härvid åsyftade, kom snart nog, blott åtta dagar sedan han
del-gifvit sin konung dessa tankar om läget i Berlin Den 1
november inträffade Karl II:s af Spanien så länge med växlande
oro och hopp motsedda bortgång. Konungens testamente,
genom hvilket han insatt Filip af Anjou till universalarfvinge, var
redan förut ej alldeles obekant. Afgörandet hvilade hos Ludvig
XIV — skulle den spanska kronan mottagas eller ej? — och
dä detta d. 12 november följde i jakande riktning2, var med
ens härfvan af de föregående årens underhandlingar i denna
angelägenhet söndersliten och en väsentligen ny situation skapad.
Det stora krig, som man allmänt väntade, skulle dock ej följa
1 Flemming till konung August, Berlin d. 34 okt. 1700 (afskr. i
Pol.-Sc hut. Krieg, V, Br dbg, Dr. S. A.): "Wann aber des Königs in Spanien todt
Ihro freye (lände machen solle, scheinet aus starcken Muthmassungen, dass Sie
die Parthcy alsdann nicht ausschlagen dörfften, eben dergleichen lassen Sie an
Ihro May:t den Czaar durch ihren in Kurtzer abreisenden Schloss Hauptman
Prinz remonstriren.*
Om testamentets mottagande se L egr eile, La diplomatie franfaise et
la succession d’Espagne, IV, s. 41 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
