Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Konung Augusts vacklan och afgörelse för fortsatt krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG AUGUSTS POLITIK ÄRF.N 17OO—01 73
Annorlunda ställde sig emellertid utsikterna, om ett
kraftigt understöd kunde påräknas ifrån tsarens sida. Därvid vore
af nöden, att denne bundsförvant först och främst försträckte
konung August en summa penningar, stor nog för fälttågets
behof, samt vidare förenade sina trupper med de sachsiska för att
trygga dessas framgång i Livland. Funnes tsaren härtill villig,
så skulle man lätteligen genom att bemäktiga sig de smärre
sjöhamnarne samt inspärra Riga förhindra nya landstigningar
från Sverge och så alldeles instänga den svenske konungen med
hans fataliga trupper. Att få under dylika omständigheter
fortsätta kriget vore det allra önskligaste, enär den sachsiska
politiken då ägde ypperligt tillfälle att intaga den ståndpunkt gent
emot andra makter, som dess naturliga intresse kräfde: det blefve
nämligen möjligt att bevara vänskapen med kejsaren utan att
bryta med Frankrike. Hos kejsaren kunde man särdeles väl
betona, att man gjorde sig förtjänt om hans angelägenheter
därigenom, att man medelst kriget hölle Sverge bundet och så
förhindrade det, Frankrikes notoriske vän, att till huset
Habs-burgs skada blanda sig i den spanska arfssaken. Man kunde
till och med på förhand (provisionaliterj utlofva att efter
slutadt krig öfverlåta i kejsarens tjänst ett antal trupper, därest
kejsaren å sin sida ville medverka att snart betvinga Sverge.
Gentemot Frankrike åter borde man bete sig annorlunda. Här
gällde det egentligen att ej helt och hållet afbryta förbindelsen:
därför kunde man förebära, att det ej läte sig göra att så utan
man meynen, dass wän man dieses euitiren wollte, es genug sein würde die
extrema zu tentiren, nehmlicb denen Tartaren das Land zum Raub zu überge*
ben, so dass unter dessen faveur, und nachdem man die forts in die Lufft hätte
sprengen lassen, man sich abziehen könte: So ist dieses nicht allein sehr vielen
hazard und grossen Consequenzen, so man nicht alle zuvor absehen kan,
unter-worffen, sondern man könte dabey dennoch nicht einst vergewissert sein, ob
durch solche ravage, so doch nur das platte land betrifft, dem feind dergleichen
abbruch geschehen würde, dass er nicht bey Sprengung der forts Uns zu
verfolgen, in Pohlen eindringen, und alsdann durch gute ordre, welche j: weil es
ihm am Gelde nicht fehlet auch an Magazinen, so in den Städten befindlich, nichts
abgehen würde :| leicht zu halten, die Gemühter zu sich lenken könte, welches
so dän, weil wir aus Mangel nicht dieselbe gute Disciplin halten können, die
Zahl unserer feinde leicht vermehren dörffte und zwar dergestalt, dass wir
ihnen zu resistiren nicht gewachsen sein würden — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
