Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
i att först helsa på den fattige herr Ä. då den rike
och förnäme herr O. var närvarande i sällskapet.
Om det var för mina egna älskvärda egenskapers
skull eller för att icke komma i ovänskap med min
mor som man öfverallt berömde mig, kan jag ej nu
afgöra; säkert är, att jag då ansåg mig som
medelpunkten af den lilla verld, som rörde sig kring mig,
och att jag kände den häftigaste förbittring mot de
medlemmar af denna verld, hvilka glömde att
frambära sina offer åt min guddomlighet. Tvenne personer
funnos dock, hvilka ej smickrade mig, de voro: min
far och rektor Walléns unga fru. Hvad den förre
angick, så följde jag min mors exempel och ansåg
hans tillrättavisningar för "yttringar af gikten", men
för den senares tilltal bäfvade jag, lika mycket som
jag gladdes öfver en öm blick eller ett vänligt ord
från henne.
Fru Wallén var kusin till min mor och umgicks
af denna anledning, i vårt hus, ehuru hennes man
aldrig beträdde vår tröskel, lika litet som min far
hans; deremot gjorde min mor och jag ofta visiter i
detta aktade hem, från hvilket allt tomt prål var
bannlyst och der sanning och godhet höllo vakt vid
härden. Min mor trifdes der aldrig rätt väl och sade
alltid till mig, att hon besökte Walléns "för andra
menniskors skull"; jag deremot kände mig aldrig
lyckligare än då jag, uppkrupen i en soffa, fick
genom-bläddra fru Walléns många planschverk och hon eller
hennes man bjödo till att förklara taflorna för mig.
Walléns hade inga barn; min mor antog som säkert,
att de ej heller i en framtid erhöllo några, hvarföre
hon i sina tankar utnämnde mig till deras
universalarf-vinge, och då jag blef så gammal, att jag kunde fatta
sanningens värde, uppmanade hon mig ständigt, "att
ej genom oförsigtighet i mitt uppförande mot Walléns
förspilla min framtid".
Oaktadt min respekt för fru Wallén kunde jag
dock ej i större sällskaper, der äfven hon var
närvarande, kufva mitt envisa och sjelfsvåldiga lynne eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
