Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
oss och såg till "att vi voro ordentligt klädda", en
trästol frambars af klockaren, samma fånge, som
förrättat aftonbönen, presten lade sina böcker och satte
sin hatt på stolen, stälde sitt paraply bredvid den, en
afdelning af garnisonen ryckte in på gården och
formerade sig vid ena sidan, ej såsom bevakning, utan
endast såsom åhörare af gudstjensten. Under
psalmernas afsjungande och messningen förblefvo vi alla
stående, men då presten spände upp sitt paraply som
skydd mot de brännande solstrålarne, nedsatte de flesta
fångarne, hvilka hade sin plats i det yttersta ledet,
sig antingen på sjelfva stenläggningen eller på de
brädstaplar och stenhögar som lågo på gården i närheten
af de stående åhörarne.
Då jag förvissat mig om, att ett dylikt bruk
tolererades af den närvarande bevakningen, satte jag
mig äfven på några uppstaplade bräder och beredde
mig att uppmärksamt afhöra predikan. Det lätta
knarrandet af ett par fina stöflar tilltvang sig dock
genaßt min uppmärksamhet, jag lyfte upp hufvudet,
en fånge närmade sig sakta till min plats och satte
sig bredvid mig, det var mannen med stöflarne; jag
kunde ej låta bli att sucka, då jag jemförde denna
fotbeklädnad med min egen och de öfriga fångarnes tunga
träbottenskor; dem jag erhållit passade ej till mina fötter
och förorsakade mig stor plåga.
Den stöfvelklädda, som lutat hufvudet i sina
händer, tycktes dock hafva läst mina tankar i mitt ansigte,
ty han förde försigtigt sin tåspets intill min häl; jag
gjorde en rörelse af harm.
"Sitt andäktig som jagi" hviskade han emellan
sina fingrar, "så kunna vi prata på samma gång som
presten, han är midt uppe i treenigheten och slåss
med de gamla fariseerna, allt det der rör inte oss. —
Du kom i en oläglig tid, min gosse". Jag svarade
ej, men intog dock samma ställning som han.
"Kontoren äro fullsatta", fortfor den bestöflade, "men vi
kunde kanske ändå vigilera dig fram, ifall vi vore
säkra på dig; hur låter din trosbekännelse?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
