Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
denna tanke, jag hade uppfattat, namnet straff- eller
förbättringsanstalt efter dess verkliga betydelse, jag ville
förbättra mig och med tio års bot försona mina synder.
— Nog fanns det en god del ungdomssvärmeri i denna
uppfattning liksom i detta beslut.
Klokheten bjöd mig dock att ej förskaffa mig en
ovän i denna person, jag hviskade derföre ett taék
för hans vänlighet samt uttryckte min önskan att få
höra något af predikan; jag förestälde mig, att en
predikant, som predikade för fångar, skulle tala helt
annorlunda till oss än till en annan församling, att han
skulle gripa något in i en brottslings lif, belysa hans
mörka tankar och villfarelser, bjuda honom tröst och
upprättelse på annat sätt än genom dogmer och
invecklade lärosatser; jag inbillade mig, att här, om
någonstädes, skulle en prest kunna verka. Min egen själ
försmäktade af törst efter de eviga sanningarna, hvilka
jag väl kanske en gång kände till bokstafven, men
som aldrig gått som ett tveeggadt svärd genom min
själ; jag längtade efter att få höra den gode herdens
rop: Kommen till mig I alle, som betungade ären, och
I skolen finna ro till edra själar. Jag lyssnade efter
hvarje mening, som presten uttalade, och hörde en
kall, torr ottesångspredikan med en viss brådska strömma
ut under det uppspända paraplyet. Hvart jag vände
mina blickar, möttes de af hviskande grupper eller
halfsofvande, gäspande ansigten; mannen med stöflarne
hade slagit sig ned bredvid en annan fånge, deras
djupt andäktiga ställning läto mig ana ett lifligt samtal.
Med ungdomens vanliga böjelse att döma efter första
intrycket, gaf jag presten hela skulden till denna
fångarnes likgiltighet för hans föredrag; sedan nödgades
jag erkänna, att en fångpredikant måste vara
lifvad af ett ovanligt nit att verka i sitt kall, om ban
ej genom det skenbart onyttiga i de flesta af sina
bemödanden skall slappas och förtröttas; han ser oftast
huru hans utsäde faller vid vägen, men det enda korn,
som stundom faller i god jord, får han ej se, om ej
händelsevis, ty gudsfruktan och kristlig tro få ej öppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
