Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3»
den der lättare lurade en fånge, än en fånge lurade
honom; mfen hände detta sista äfven någon gång, så
■ lär han haft ett sätt att hålla "enskildta förhör", som
fruktades värre än prygelbänken, ty der vet man hvad
man får, men befälhafvaren räknade ej så noga rappen,
* då han sjelf skötte käppen. Man var rasande på
honom, det var klart; frigifna fångar hotade honom med
upptäckt af någon trasslig förrådshistoria, han kallade
dem till sig, de väntade pengar, men fingo stryk tills
de erkände, att de ej hade några lagliga bevis mot
honom; derpå lät han dem gå, men lofvade dem, att
de skulle bli häktade för äreröriga beskyllningar. Det
var annorlunda stäldt här då än nu med mångahanda
saker, ej så småaktig kontroll på allt som nu. Då
var regeln: leben und leben lassen, ej försvunnen ur
fängelset, och här äro många historier om befälhafvaren
från denna tid: man säger allmänt här, att det
dyrbara ur han bär har han stält sig på ett fiffigt sätt:
en fånge påstår, att han lemnat uret i befälhafvarens
vård och ville en dag göra sina anspråk derpå gällande,
men då hade det varit så länge i befälhafvarens ego,
att denne trodde sig ha ärft det efter far sin. Fången
fick prygel först, och då detta ej tystade honom, var
befälhafvaren så nådig och lät honom se inskriptionen
på urets boett j der stod då verkligen befälhafvarens
namn. — Vi gjorde narr af vår enfaldige fånge, men
skulle gerna hurrat för den slipade befälhafvaren, om
vi vågat.
Han var omtyckt då, ty han var en rask fejare
och sväljde ej myggor och silade kameler. Men så
kom den nya ordningen, och då for f-n i honom för
direktörens räkning; nu skulle han visa sig mera nitisk
än denne, han ville peta bort honom, sades det; säkert
är, att han snokade öfverallt och blandade sig äfven
i yttre garnisonens tjenstgöring, emedan han försökte
smyga sig på vakterna, den ena gången efter den
andra, naen slutligen naglade en soldat honom fast vid
broräcket en mörk natt, då han ej ville svara på
anropet, utan sökte springa förbi posten. Det var dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
