- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
44

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

och så höll han sig framme; du har ju ej tagit ut
läsning på länge!"

"Nej, hvarföre? Jo, för det jag läst och läst om
hvarje bit; nytt kommer här ju så sällan. — Ni
nyankomne äro lyckliga," fortfor Kula, vänd till mig,
"ty ni har något nytt att läsa i de gamla luntorna."

"Det förstås, bära de ej ha läst allt det redan på
friheten, min gubbe. Men gå du bort till "Ola Tråkig",
han sitter der nu igen och grubblar öfver sina ungar
derhemma, du far lof att ge honom en rolig historia
till lifs, men inte grin, du förstår."

Den nyss gråtande Kula skyndade sig att trösta
en sörjande familjefar.

"Det är en underlig sälle, den Kula," sade
ordningsmannen till mig, "far han tillfälle att få sig
kat-schali, då han är så der ledsen, är ingen säker för
honom, då vurmar han jemt på att göra något hyss, så
han kan få mista sin krusknopp, derföre varnar jag
dig för något bränvinsmaskopi med honom. Du ska
på ullspinneriet, har jag hört, och de, som kalla
fängelset lilla helvetet, ha med skäl gifvit det spinneriet
namn af fans mormors sängkammare, tjufvar största
delen der; hur du uppför dig, rör mig blott på så
sätt, att vi ej bruka ha, hvad tjafvarne benämna,
miss-hushållare, det vill säga, sådana som bli extra straffade
här bland oss; vi bruka se upp innan vi inlåta oss
i affärer."

Detta var ju en lexa, som jag lärt förr;
försigtighet, det är hufvuddygden; det var ej behöfligt att
inskärpa den hos mig numera. Jag hade ett ögonblick
andats lättare, det var under den häftige Kulas
berättelse och våldsamma rörelse; här var ju ärlighet;
men så varnades jag ju för maskopi med honom.
Således var äfven han en tråd i den stora väfnad af list
och bedrägerier, som jag började tro sträckte sig
igenom hela fängelset. Med min i dylikt så öfvade blick,
trodde jag mig redan skymta ett och annat led af
bedragare bakom fångarne, och jag kände ett ögonblicks
lust att utforska fängelsemysterierna. Likasam om någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free