Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
dessa fina fångar visserligen lyfte på mössan för
underbefälet, men ej som vi andra stodo med den i
handen då någon af samma befäl talade med dem. Voro
då dessa kanske endast dömda för ringa brott? Jag
kunde ej qväfva min nyfikenhet, utan frågade en af
mina grannar om saken.
"De äro skrifvare, vet jag," svarade han likgiltigt,
"de sköta nästan all skrifning och alla räkenskaperna
här och äro stora kaxar. Den der med stolta minen
och breda axlarna, han som går främst, har varit så
nära att mista knoppen för mord, att presten böljat
bereda honom till döden, men han hade vänner och
pengar, målet upptogs åter, gerningen, som skedde under
ett tumult på ett värdshus, blef kalladt dråp och han
slipper undan med tio år. Han kom hitåkande i täckt
vagn och fin pels; men du må tro, det hade han länge
ondt af, ty tidningarna blefvo rasande".
"Den, som går bredvid honom, han, som jemt ser
åt sidorna, kallas "Bankiren", emedan han drifvit stora
förfalsknings-affärer i flera banker; han anses hafva
goda grunkor i förvar hos en f. d. förman — på
friheten förstås — bankiren är ingen dum karl, han tog
det hela på sig, ty som det var enskilta, hvilka
förlorade på affärerna, blef straffet endast fyra år, och
det är ej att knussla på, om man blir behållen man
då man kommer ut. —* Bara han har lagt grimma på
sin mjölkko, så hon ej "besår" från honom, sådant har
man sett förr!’’
"Den der lille, med det brända håret, har snart
tjent ut sina år; han åtnjuter stort förtroende af
redogöraren, har förråd, räkenskaper och äfven pengar om
hand och är godhjertad mot alla. Går det, så går det,
men han får alltid vara Wohlthäter då de andra herrarne
äro pank, men det rör oss ej, vi ha nog att passa, och
då jag var på lifstiden, lärde jag mig att sköta mina
saker och ej bekymra mig om andras. Det förstås, om
skrifvarne hjelpa mig till att bli stadsbud, så blir jag
alltid tacksam mot både dem och andra pålitliga
kamrater — äfven Länder är af bättre folk, kan jag se."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
