- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
60

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.60

derstädes, de anmärkningar och tillrättavisningar, dessa
i fångars närvaro personligen erhållit af herrar i
fångvårdsstyrelsen, omtalas. Brottslingen känner fullkomligt
sina rättigheter, vår — nya tid gör allt för att lära
dem glömma sina skyldigheter. Under början af min
fängelsetid brydde fängelsets tjenstemän sig föga om
dessa hotelser, ty den dåvarande generaldirektören höll
ej fångarne för osvikliga sanningsvittnen, och en fånge
betänkte sig två gånger innan han framlade sina
klagomål för hans genomträngande blickar; de visste, att
tjenstemännen af honom ansågos fullt så tillförlitliga
som fångarne, men detta ändrade sig under de sista
åren betydligt till vår fördel. Fångarne brukade dock
redan vid min ankomst till fängelset retas med
arbetsföreståndaren genom att påstå sig erhålla för liten vigt
af de materialier de mottogo för sitt arbete; då hade
denne ej annat att göra än väga om varan, och då
dylikt begärdes oupphörligt, prisade jag tjenstemännen
försigtighet att ej ega något vapen tillhands, ty han
kunde då sannerligen lätt råkat glömma den artighet,
som det är hvarje fängelsetjenstemans första pligt att
iakttaga mot fångarne. Jag undrade alls icke på att
han lemnat käppen på kontoret, ty äfven den kunde
ha varit en frestelse för honom.

Jag hade nu varit en vecka på ullspinneriet och
hade derunder fått ett temligen klart begrepp om huru
arbetsförmannen förde sina anteckningar, men jag skulle
väl svårligen hafva vågat att handla som jag gjorde,
om jag ej vetat, att ett stort parti missnöjda fanns
bland Räfvens underlydande. Under lördagens
efter-middagsrast bad jag att få tala vid vår värde förman
och underrättade honom, att jag ej ville stanna på
spinneriet längre, visade Bäfven, att jag hade reda på
den orättvisa och försnillning, som bedrefs såväl mot
fängelset som mot en del af fångarne till fördel för
andra och förmannen sjelf, huru han ej antecknat
arbetsförtjensten för de fångar, hvilka under veckans
lopp blifvit nyanstälda å spinneriet, hvaremot han
upptagit andra för vida högre veckoarbete än de verk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free