Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.69
dömd att förnöta mina bästa år. Jag tyckte, att ej
ett brott fanns stort nog att förtjena ett dylikt straff,
att man ej egde rätt att tvinga någon in i brottets
afgrunder genom ett dylikt umgänge som mitt. Jag
ville heldre begå något ännu värre brott än jag gjort
för att bli dömd till döden, jag ville sitta i cell för
att slippa se dessa gemena bofansigten, eller — kunde
jag ej rymma?
Lyckligtvis ansågos rymningar som löjliga och
ändamålslösa företag, sedan telegraferna blifvit införda i
vårt land, jag skulle knappast inom fängelset kunna
erhålla hjelp till en dylik, och att ensam fundera på
flykt hade varit en galenskap.
Äfven om blott en enda fånge rymmer från ett
gemensamhetsfängelse, så har han ej ensam utfört
rymningsplanen. I denna kedja af brott och intriger finnas
alltid några personer, som vänta sig fördelar vid en
rymning ; ett bud ut till yrkesbröder eller bekanta,
försnillningar eller andra brott inom fängelset, hvilka kunna kastas
på flyktingen; men jag var då ej ännu nog gammal
fånge för att, medelst en rymning, kunna tjena någons
intresse. Rymning ansågs som eu dårskap, men kunde
en sådan dårskap tjena till någons fördel, gjorde denne
någon allt för att hjelpa den tok, som ville försöka en
flykt från fängelset.
Mitt dåliga lynne undgick ej arbetsförmannen,
som tycktes tro, att det endast härledde sig från min
motvilja för spinneriet. Han fruktade, att jag, genom
att angifva honom, skulle söka utverka mig en annan
plats; äfven vaktknekten var orolig och sökte, genom
gåfvor af mat, ställa mig tillfreds. De lyckades så
tillvida, att jag åter började glömma friheten för nöjet
att hålla dessa uslingar i en ständig spänning.
Redan på torsdagen tänkte jag mindre på
sommaren och Wallén än på meningen med
vattenhem-tarnes samtal om stenflisorna på stenhuggareplatsen,
belägen i närheten af fängelset, samt på sjömannens
underliga rörelse då han såg oss. Mitt oroliga sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
