Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
.83
vaktknektarna på få undantag när. Utsferifna
patienter började dock utsprida ryktet om min "lärdom"
och vackra handstil med mera, och under förevändning
att helsa på någon sjuk, hedrades jag stundom med
besök af en och annan bland skrifvarne, men något
förtroligare förhållande kunde i följd af våra olika
befattningar ej ega rum. Tiden blef mig ofta
förfärligt lång på det tysta sjukhuset; jag hade visserligen
försökt anlita fängelsets bibliotek, men det innehöll
ej något af värde, som jag ej läst och förut kände,
och min oroliga ande behöfde något, som helt och
hållet kunde upptaga mina tankar. Stundom försökte
jag att samtala med sjuklingarne, men deras
erfarenheter rörde sig blott kring antingen brott eller olyckor.
Kula hade blifvit skollärare, klockare var han förut,
och det utgjorde nästan min enda förströelse att prata
med denna varmhjertade menniska, som från första
stunden af vår sammanvaro tycktes hafva fattat
förtroende till mig. -Jag kunde ej undgå att märka, huru
äfven detta i grunden öppna och barnsliga sinne hade
blifvit smittadt af det allmänna förderfvet inom
fängelset och att han begagnade sin mera fria ställning
till allehanda snedsprång, men, som han sjelf uttryckte
sig, "bara i det fysiska"; han höll det ej för orätt
att drifva sin lilla handel med finare smide, bränvin,
smör och dylikt, som han med den största färdighet
förstod att praktisera ut eller in i fängelset, men han
skulle aldrig kunnat förråda en medbrottsling eller
söka bibringa någon af sina "skolpojkar" någon lärdom,
som ej öfverensstämde med katekesen. Han hade
den största vördnad för kyrkan och presteståndet,
hvilket han, i egenskap af fängelsets klockare, ansåg
sig tillhöra. Då han på kommunionsdagarne bar de
heliga kärlen från pastorsexpeditionen upp i kyrkan,
gick han af vördnad mycket krokig i knäna, och
tårarne strömmade öfver hans mörka ansigte under det
psalmerna afsjöngos, en omständighet, som alltid
begagnades af "vice klockaren" att skrika öfver sin förman,
till icke ringa harm för denne.
k
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
