- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
95

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.95

men det förvärrade blott min ställning, i det jag
förskaffade mig fiender bland fångarne, utan att derföre
blifva bättre ansedd af befälhafvaren. Kula, som en
tid innan rymningsförsöket företogs, nästan instält"sina
besök hos mig, kom nu lika ofta som förr och tycktes
aldrig tröttna vid att fråga och låta sig berätta om
allt som rörde rymningen och våldet på knekten. En
dag, då befälhafvaren gjort en rond hos sjuklingarne,
tog han mig afsides och förklarade kort och godt, att
han insett sin orättvisa misstanke emot mig, men
rådde mig för framtiden, att slå bort grubblerierna
och hålla ögon och öron öppna om jag ville undvika
att bli oskyldigt invecklad i ledsamheter, ett råd som
jag bemödade mig att följa."

Kula gladdes som ett barn öfver, att jag åter
"fått lif i kroppen", och det var ej svårt för mig att
utleta den del han hade i mitt rättfärdigande.
Rymningsplanen hade ej förblifvit en hemlighet för honom,
men han förklarade med värme, att han aldrig
"blandade sig med höga befälet, utom för att hjelpa någon
som var utsatt för orättvisa."

11.

Jag hade hitintills ej besökt kyrkan, Kula
uppmanade mig nu att göra detta, ehuru han tillstod, att
prestens predikningar "ej voro skrifna för brottslingar,
utan för fint och lärdt folk", men då Kula hade den
artigheten att räkna mig ibland dessa senare, trodde
han, att jag kunde hafva nytta af att höra
predikanten. Jag får dock tyvärr erkänna, att dessa teologiska
spetsfundigheter endast förorsakade mig en stor
benägenhet till sömn, en känsla som äfven delades af en
stor del bland de öfriga fångarne, medan andra använde
tiden till att hviska med hvarandra eller ock att,
uppklättrade i fönsterkarmarne, roa sig med att betrakta
den bit af den yttre verlden, som kunde ses från
kyrkans fönster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free