Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.134
flaskans öppning och pumpade, så att vattnet strömmade
i 6tora floder på gården, derefter drack jag först en
försvarlig klunk, pumpade omigen och räckte min
längtande kamrat, och då vi druckit hvardera två gånger,
sköljde vi artigt flaskan, fylde den med vatten och
bjödo Lönn, som äfven var törstig.
"Varan var stark och steg oss så i hufvudet, att
vi tumlade omkull med vedkorgen. Lönn förstod blott,
att vi voro fulla, men huru det gått till, gick vida
öfver hans förstånd, och hans ångest var så stor, att
bokhållaren måste trösta honom med, att ruset nog gick
öfver innan det blef tid att gå till fängelset, och
lofvade att skicka ut två stora koppar te, för att
underlätta tidens verkningar på våra yra hjernor.
"Lönns stolthet var förkrossad, han bad oss ej
sprida ut saken, så att han förlorade sitt anseende,
hvilket vi ädelmodigt lofvade."
Historien vann stort bifall, och målaren erbjöd
sig att berätta en dylik, som var ännu roligare, men
en blick på vår bleke ordförande, som lutade sitt sorgsna
ansigte i den smala, hvita handen och i drömmande
ställning satt på sängkanten, lät mig ana, att hans
tankar ej fängslades af dylika berättelser, hvarföre jag,
vädjande till honom, hemställde att sluta för qvällen.
Han spratt till, då jag nämde hans namn, men
fattade sig genast och föreslog, att vi ej skulle upptaga
stadsbudens: "Något nytt" på programen, då dessa
löshästar sällan anlände hem så tidigt, att de kunde
komma in till oss, och hvad Samuel beträffade, så hade
han troligen återvändt så drucken hem, att han fick sofva
i cell för natten; han skulle nog ej dagen derpå
försumma att berätta de senaste nyheterna från stadon.
Vi trodde detsamma, skakade hand och begåfvo
oss till våra sofrum, hvilka voro belägna bredvid
hvarandra.
Stadsbudet Samuel hade verkligen kommit
temligen drucken hem den qvällen, som så många andra,
och några af oss kände en viss oro föv en del
tvålstyckens skull, hvilka vi, för det ojemförligt billiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
