Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.180
ut de besökande. I min förvirring stannade jag qvar,
dörren tillslöts, jag var inlåst med ett par af
rengörarne, en kock och en — piga. Ljuset tändes, en butelj
undangömdes, smekningar och kärleksbetygelser
vexlades — åter rycktes dörren upp och den svärjande
knekten kastade temligen omildt ut den ömma pigan,
som skrattande lofvade anmäla för befälhafvaren, att
hon "blifvit innestängd bland en hop rysliga fångar".
Klockan ljöd till två timmars "fritt högtidsspråk",
de besökande måste lemna fångelset, jag såg ej mera
till adjutantens slägtinge och älskarinna. Jag minnes,
att jag försökte tänka på dem och undra hvad stånd
de tillhörde, om dè alltid buro dukar på hufvudet, eller
de endast nu aflagt hattarne för att ej sticka af mot
de öfriga fruntimmerna, som besökte oss, och hvilka alla
tycktes tillhöra de arbetande klasserna; jag lyckades
dock ej fästa mina tankar vid dem eller vid det höga
sorl, prat och skratt, som hördes så fort klockans ljud
förklingat. Jag såg upp till direktörens och
befälhaf-varens klart upplysta fönster, jag såg skuggor röra sig
innanför och undrade i hvilken ordning gästerna sutto
vid bordet i direktörens matsal — och åter tvingade
jag mina tankar tillbaka till logementen, hvarest nu
fångarne lekte "sittande jullekar" eller högt berättade
för hvarandra om sina bragder och äfventyr.
Adjutanten kom ut och förkunnade mig, att
qvälls-maten var kommen, han var i det bästa lynne, och
jag insåg nödvändigheten af att dölja mina känslor för
både honom och de andra kamraternas nyfikna blickar
och öron; jag lyckades dock ej bättre häri, än att jag
snart blef öfverhopad med frågor om jag var sjuk. Jag
fann det klokast att omtala det sorgebud jag fått genom
direktören.
"Fru Wallén och direktörens fru voro mycket goda
vänner, ehuru den aflidna var mycket äldre," sade
Humlan; men liksom ångrande att han hade förrådt
sin bekantskap med dessa familjer, flög han häftigt upp,
surrade brummande ut genom dörren, och då han åter
tog plats bland oss, låg en viss tillbakadragen höghet
i hans sätt, som hindrade hvarje upptagande af ämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
