Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.196
fick han mitt löfte, att jag ej skulle rymma förr än
han blef satt på fri fot, något, som skulle inträffa
inom ett par dagar; jag tillbringade dessa i
sjuksängen. — Sedan veta herrarne hvad som hände mig;
jag lyckades bortbryta fönstergallerna, fastgöra linan
och börja min nedfirning, då linan, tack vare sin gamla
förtroliga bekantskap med direktörskans våta linne,
brast, och jag kom fortare än jag ville ned på
stenläggningen, som ej var mjuk. Sjukhuset är beläget i
tredje våningen; i fallet bröt jag min ena arm och erhöll
äfven ett par andra åkommor. Mina vänner fingo
vänta mig förgäfves, men jag måste på några veckor
intaga samma sjuksäng, som min friska kropp troligen
utmanat till hämd, ty ondt slet jag deri innan jag
blef så bra att jag kunde afföras hit."
Då vi bröto upp om qvällen för att gå till ro,
smög jag mig att kasta ännu en blick upp till
direktörens fönster; de voro ännu upplysta och menniskor
rörde sig fram och tillbaka. — Tänkte väl någon bland
dem på dessa många hundrade, som så nära dem äfven
firade julen, men huru? — Gräsliga bilder, förfärliga
minnen från dessa års fängelselif framträdde ur hvarje
vrå, och det döfva mummel, hvilket ännu ljöd genom
fängelset, föreföll mig som en hotande förbannelse
öfver fria menniskors julfröjd.
Hvad de voro långa och mördande ledsamma dessa
juldagar; våra vanliga förströelser föreföllo mig som
hånande karrikatyrer öfver glädjen, jag tyckte mig
vara ibland idel fördömda, hvilkas straff bestod i att
från andra sidan af det "djupa svalget" få åskåda de
saligas lycka och efterapa deras glädjebetygelser öfver
densamma. Kula kom blott ner på korta besök, han
berättade om ett annat lif, som lefdes några steg ifrån
mig, men från hvilket jag var lika skild både i tiden
och evigheten som den rike mannen var från
Abrahams sköt. Kan väl den orene, den så förfärligt
besudlade straffången väl hoppas, att samma himmel,
samma fadersfamn kan rymma honom och varelser,
hvilkas namn han ej bör, ej kan nämna utan att fläcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
