Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.209
rättskaffens fängelsetjenstemans önskan! — Hvad gör
det, om vår egenkärlek skulle finna sig sårad vid
den spegelbild af våra egna jag, som ett dylikt verk
kanske kom att framhålla för oss, blott vi ej kunde
neka att den var sann, liksom allt hvad det återgaf
af fängelselifvet."
Min förvirring var gränslös; jag insåg, att
direktören måste hafva en noggrann kännedom om allt, som
tilldrog sig på fängelset, ehuru han, just i följd af
fängelsesystemets bristfälligheter och de sjukliga
mildhetsprinciper, hvilka allt mer och mer böljade göra sig
gällande inom fångvården, ej kunde hindra eller straffa
alla olagligheter som der bedrefvos. Men mest af allt
förvirrades jag vid att se mina, ännu dunkelt tänkta
tankar och knappt fattade afsigter klart belysta af vår
ädle och högtänkte direktör. Gaf han mig ej genom
desBa ord, icke allenast ett bifall, utan äfven en
uppmaning till att fortsätta de anteckningar jag börjat och
som jag sedan efter samvete och öfvertygelse
omarbetade och fortsatte? Jag uppfattade åtminstone hans ord
så, då jag vågade se upp till honom och i hans
allvarliga, men välvilliga blick trodde mig läsa en
bekräftelse på min förmodan.
Då jag kom ned i fängelset var det mitt fasta
beslut att förvägra mamsell Tilda både hårlock och
hälsningar från mig, att så småningom draga mig ifrån
adjutanten och falskmyntarebandet, samt i stället sluta
mig till Humlan. Om jag hade någon god egenskap hos
mig sjelf eller endast en "högre" vilja att tacka derför,
vet jag ej, nog af, denne annars så tillbakadragne
man visade mig en vänskap, för hvilken jag alltid
förblifver honom tacksam. Och nu, om någonsin,
behöfde jag en ledande hand, om jag ej skulle gå under
i de nya strider, hvilka jag, dels inom, dels utom mig
hade att genomkämpa; ty ehuru jag så noga som
möjligt undvek att stöta mig med någon af mina gamla
vänner och kamrater, fanns det dock mycket i mina
handlingar, som sade dem, att jag sökte lösgöra mig från
deltagandet i deras olagligheter och brottsliga anslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
