Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, kunskap, lärdom, har dn hit mig kastat,
Af brottet fläckad, hopplös, skuldbelastad?
Hvad glänser der? Blott bergens snö som lyst»,
En alpstig skall min trötta ande gå —
Hvad isig vind! Hu, arme vandrarn fryser,
Och ingen vänlig fristad skall han nå! —
Se, hvilken blixt! Hör huru åskan dånar!
Var det Guds röst, som genom rymden lopp?
Då vill jag bedja! —Nej, blott dundret hånar,
Min svaga röst når ej till molnen opp;
Den Högste ändrar aldrig gifna lagar
För jordens barn. — Hvad hjelper att jag klagar?
Jag går ej fram! Jag bördan från mig kastar,
Förtviflans afgrund gapar här bredvid.
Hvi draga korset som så tungt mig lastar?
Mig vinkar döden. — Pligten bjuder; lid!
I, stämmor, dystra, ack, I båda egen
£tt stridsfält, delen själen utau knot!
Men låt mig slumra — ligger jag i vägen,
T djupet skjuts jag då nog af en fot,
Som har för brådt att vid den fallne dröja,
Han allt bör tåla; ingen klagan höja.
Hvad skimmer der, som målar bergens toppar
I rosenfärg, vid sång af morgonvind?
Ack, solens strålar kyssa daggens droppar!
En mor, som kysser tår från barnets kind —
Hvad är det, som ock i mitt hjerta sprider
Ett sken, att jag min egen feghet ser?
Var tröst, o själ, se vägen hemåt lider
Mot vilsna barnet Fadren äfven ler.
Två englar till mitt Golgatha han sände,
De komma nu med tröst i mitt elände.
Ja, dikt och sång, I barn af himlen klara,
För arma fången låten porten opp
Till eder verld, den ljusa, underbara,
Der allt är glädje, frid och saligt hopp!
Kom nu, mitt kors, jag tåligt vill dig draga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
