Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.234
vårt större eller mindre välförhållande inom fängelset,
nedflyttade dem, som stodo illa till boks, i lägsta
klassen (noll- eller stryk-klassen), uppflyttade "de stilla i
landena" till tredje, andra eller första klass; han
tycktes tro, att vi betraktade vårt "äretecken", den svarta
siffran på högra axelns gråa klaff, med samma stolta
känslor, som befälhafvaren sina epåletter, eller som han
sjelf sin kraschan, men vi hyste, tyvärr, ej så höga
känslor i detta afseende, och det må man ej förtänka
oss, då man får veta, att de epåletterade fångarne ej
hade den ringaste fördel af sin utmärkelse, att de, som
blifvit uppflyttade i första klassen, måste arbeta och bo
tillsammans med fångar ur nollklassen; hela skilnaden
var och förblef axelklaffarne, hvilka ej fingo bäras af
fångar, tillhörande denna klass, en åtskilnad, som på
sin höjd kunde senteras af de fångar, hvilka varit
militärer; vi andra skrattade åt eller harmades öfver detta
sätt att "uppmuntra dygden."
De två nästföljande dagarne begagnades af
generaldirektören till öfverläggningar med direktören,
samtal mellan fyra Ögon med en och annan bland fångarne
samt visiter och kalaser i staden. Min ansökan, att
få läsa språk bifölls, och uttryckte den höge herrn sitt
missnöje öfver, att direktören ej redan beviljat mig
detta; denne gjorde den riktiga anmärkningen, att han
ej vågat göra ett dylikt undantag, emedan det då kunde
fallit många flera af fångarne in att begära detsamma.
Generaldirektören svarade med någon ironi, att man
väl ej behöfde befara ett dylikt kunskapsbegär bland
fångarne. Deri kunde han nog ha rätt, men att de
för omvexlings skull nog kunde haft lust att skaffa
direktören ett dylikt bryderi på halsen, var ingen
omöjlighet; direktören teg dock, kanske för att ej alltför
mycket blotta sin förmans okunnighet om fångarnes
tänke- och handlingssätt. Emellertid sysselsatte
mönstringskommissarien sig med granskning af redogörarens
böcker och fängelsets kassa samt inventering af
beklädnadsförrådet, för hvilket direktören redovisade, och de
förråder, för hvilka redogöraren och arbetsföreståndaren
ansvarade. Dessa förråder befunnos vid hvarje mön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
