Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
kanna instinktmessigt, att då de ej längre behöfva frukta
för att öfverträda disciplinens föreskrifter, skall den
uppmärksamhet, de egnat åt 9ig sjelfve, vändas utåt på
fängelsets förhållanden, och klandret af brödet skall
sluta med våld å bevakningen. Stränghet är ej
detsamma som grymhet; den förra är nödvändig, men ej
den senare; och dock utöfvas grymheten oftare än
strängheten på gemensamhetsfängelset, ty då
vederbörande ogerna se de extra judiciella bestraffningarne,
hämnas den kränkte vaktknekten eller underofficern
genom ständigt förnyade sporrhugg, under form af
skällsord, förbannelser och käbbel, hvilket åter från
den upphetsade fångens sida ger anledning till en
ofta löst framkastad hotelse, som han sedan, såvida
andra brottslingar varit vittne till densamma, måste,
för sm heders skull, verkställa.
En sträng, men rättvis och opartisk
fängelsetjen-steman blir deremot sällan, om någonsin, hotad eller
öfverfallen af fångar. Ett bevis härpå hade vi äfven
under denna slapphetstid på detta fängelse. En af
dess tjenstemän lät, under sitt tillfälliga förordnande
som befälhafvare, till extra judiciel bestraffning på en
månad, anmäla flere fångar, än den ordinarie
befälhafvaren på ett år; men då senare ett försök till myteri
gjordes, öfverhopades den beskedlige befälhafvaren med
skymf- och glåpord, under det fångarne hurrade för
den stränge tjenstemännen, hvilken äfven med några
ord förmådde fånghopen att återvända till ordning och
arbete. Det borde verkligen ligga fångvårdsstyrelsen
närmare om hjertat att uppamma dugliga tjenstemän
än att blott och bart befordra — officerare.
Under denna våldets och strafflöshetens tid kom
ännu ett ondt till allt det öfriga. Största delen af
fångarne öfvertogs nemligen af enskild person och
användes af honom till hvarjehanda arbeten, så inom som
utom fängelset. Fångvården erhöll visserligen
härigenom en större inkomst, men fängelsets förvandling
till en fabrik, styrd af två herrar, af hvilka den ene,
direktören, hade fångvårdens, den andre,
arbetsgifva-ren, sin egen fördel att bevaka, verkade en icke ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
