Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.251
vecka. Slutligen lät direktören uppsöka och hemforsla
honom; han anträffades i en gränd, bärande en stor
kopparkastrull, den han under strömmande tårar
förklarade sig hafva stulit, "för att åter få komma till
fängelset, der han vore i fred för qvinnor och andra
fysiska frestelser".
Kort derefter lades Kula på dödsbädden; han lät
då tillkalla mig, och bekände att målaren och
adjutanten voro förfalskarne af brefven, och att en förtrogen af
"underbefälet" — äfven en straffad brottsling — hade
spelat upphittarerolen. "Ack, Länder," sade den döende,
"flere än jag voro afundsjuka på Länder, ty en vänlig
blick af henne är som en daggdroppe på ett förtorkadt
blad, för att tala på ett fysiskt sätt om det andliga.
Länder, lofva mig vid sin själs salighet, att ej säga
henne huru dålig Kula var, ty då skäms jag mig ihjäl
en gång vid Guds tron, då hon möter mig."
Jag lofvade honom det, ty jag hade ej något hopp
om att få tala vid henne mera.
Inkommen på fängelset, ämnade jag dock tala med
Humlan om saken, då denne kom instörtande till mig.
"Länder, jag får icke nåd!" — Han hade nemligen för
någon tid sedan inlemnat sin nådeansökan och lefde
sedan dess i en oupphörlig slitning emellan ångest för
att få den afslagen och hopp om snar befrielse, och den
förut så fördomsfrie mannen hade härunder blifvit till
ytterlighet vidskeplig och skrockfull; en katt, som jamade
mot honom, ett par halmstrån, hvilka lågo i kors
framför hans bädd, eller en orolig dröm, allt var förebud,
glada eller sorgliga; för denna plågade själ gick jorden
ur sin bana och himlen öppnades, för att gifva honom
glada eller sorgliga budskap.
Förskräckt såväl öfver utropet, som mannens
förstörda utseende, frågade jag häftigt, om handlingarne voro
återkomna.
"Handlingarne!" svarade han med ett bittert skratt,
"de äro öfverflödiga; alla tecken säga mig ju, att jag
får afslag. I dag på morgonen sprang fönstret till min
cell i bitar, då jag skulle stänga det, och nu slogs min
mathemtare sönder; behöfves mer?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
