Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Joan Lackland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den obehagliga känslan att ha lämnat en vit man
utan hjälp.»
»Ni är amerikanska, eller hur?» frågade han lugnt.
Frågan tycktes förvåna henne ett ögonblick.
»Ja», svarade hon sedan med trotsig uppsyn. »Hur
så?»
»Å — för ingenting. »Jag tänkte så bara.»
»Ingenting mera?»
Han skakade på huvudet.
»Nej — varför det?»
»Å, för ingenting. Jag tänkte ni kunde ha
någonting artigt att säga.»
»Mitt namn är Sheldon, David Sheldon», sade han
hastigt besinnande sig och sträckte fram sin magra
hand.
Hon räckte impulsivt ut sin, men hejdade sig.
»Och mitt namn är Lackland, Joan Lackland.»
Nu sträcktes handen ut ordentligt. »Låt oss så vara
vänner.»
»Motsatsen skulle aldrig kunna komma i fråga . . .»
började han lamt.
»Och jag får ta så mycket konserver jag behöver åt
mina karlar?» fortsatte hon ivrigt.
»Tills korna komma hem», svarade han med ett
försök att slå in samma lätta ton som hennes, varefter
han tilläde: »det vill säga när de komma till Be-
rande. Ty vi ha inga kor här, ser ni.»
Hon fixerade honom kallt.
»Skall det vara ett skämt? » frågade hon.
»Det vet jag verkligen inte — jag — jag tänkte att
det skulle det, men — men jag är ju sjuk, som ni vet.»
»Ni är engelsman, eller hur? » ljöd hennes nästa fråga.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
