Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Svårtuktat folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var bara ett köttsår, och han kommer inte att
dö av det», lyckades Sheldon inflicka.
»Vad betyder det? Jag sköt på honom i alla fall.
Det var alls inte nödvändigt att ni, hoppade ner på
det där sättet. Det var både brutalt och fegt.»
»Å—men j ag får då säga att...» börj ade han lugnande.
»Gå er väg! Ser ni inte att jag hatar er — ja, just
hatar er! Å, varför kan ni inte gå!»
Sheldon bleknade av harm.
»Men varför i det sunda förnuftets namn sköt ni
då? » frågade han.
»Dä-dä-därför att ni var en vit man», snyftade hon.
»Och far skulle aldrig ha lämnat någon vit man utan
hjälp i nöden. Men alltsammans var ert fel. Ni
hade ingen rättighet att försätta er i en sådan
belägenhet. Och för resten var det alls inte nödvändigt.»
»Jag är rädd att jag inte förstår er riktigt», sade
Sheldon kort och vände sig ifrån henne. »Vi kan ju
tala om det där litet senare.»
»Se bara hur jag reder mig med edra svartingar»,
sade hon, och han stannade med stelt hövlig min i
dörröppningen för att höra på. »Tänk på de bägge
sjuka som jag sköter om. De komma att göra vad
som helst för mig när de bli friska, och jag skall inte
behöva hålla dem i ständig fruktan för att mista livet.
Jag säger er, att all denna hårdhet och brutalitet alls
inte är nödvändig. Om de nu också ä’ kannibaler!
De ä* i alla fall människor, alldeles som ni och jag,
och man kan leda dem till förnuft. Det är ju det
som skiljer oss alla från de lägre djuren.»
Han böjde på huvudet och gick.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
