Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Infödingarna från Port Adams
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag alltid ska-ska få fe-ber, så snart det stå-står
nå’n-ting på. V-v-vad tänker ni göra?»
»Först och främst samla upp gevären.»
På Sheldons befallning samlade hans tjänare och
arbetsförmän upp de kringkastade vapnen och lade
dem i en hög uppe på verandan. De modärna
bössorna, som stulits från Lunga, ställde han undan, de
gamla Snidergeväreu slog han sönder i bitar. Alla
spjut, klubbor och tomahawker överlämnade han åt
Joan.
»Det blir verkligen ett unikt tillägg till er samling»,
sade han småleende. »Och därtill är det vapen
uppsamlade på själva slagfältet.»
Nere vid stranden gjorde han en brasa av vad som
fanns i kanoterna, sedan hans svarta hade fördärvat
och slagit sönder allt vad de kommo över. Själva
kanoterna tilltygades så illa som möjligt, fylldes med
sand och stora korallstycken, bogserades ut på tio
famnars vatten och sänktes.
»Tio famnars djup kan vara lagom för dem»,
förklarade Sheldon under återvägen till gården.
Där hade uppträdet tilltagit i vildhet.
Krigssångerna och dansen rasade utan återhåll, och plantagets
arbetare hade från okvädinsord övergått till att
bombardera sina hjälplösa fiender med trästycken, hela
händer fulla med småsten och stora stycken
korall-sten. Och de sjuttiofem lystna kannibalerna klängde
sig stoiskt fast vid sina platser i träden, uthärdade
regnet av projektiler och brummade löften om hämnd.
»Det kommer att bli ett fyrtioårigt krig på Malaita
av den här anledningen», sade Sheldon skrattande.
»Men jag tänker att gamle Telepasse aldrig mer gör
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
