Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Flickan som ännu icke var fullväxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi ge oss av till Guvutu inom en timme i livbåten,
Adamu», sade Joan till honom. »Säg det till alla
dina bröder, så att de göra sig i ordning. Vi ska fara
med Upolu till Sydney. Ni ska’ allesammans följa
med och segla tillbaka till Salomonsöarna med den
nya skonaren. Tag med edra extra skjortor och tröjor.
Kallt därnere. Spring nu och säg till dem att skynda
sig. Lämna bössorna kvar. Hos mr Sheldon här.
Vi behöva dem inte.»
»Om ni nödvändigt vill resa. . .» började Sheldon.
»Det är avgjort för längese’n», sade hon kort. »Nu
går jag in och packar. Men jag skall säga er något
som ni kan göra för mig — tag fram litet tobak och
annat som mina sjömän kunna behöva.»
En timme därefter hade de tre männen skakat hand
med Joan nere vid stranden. Hon gav signal till
avfärd och båten sattes i gång med sex man vid årorna,
den sjunde i fören och Adamu Adam vid styråran.
Joan stod i aktern och upprepade sina
avskedshälsningar — en smärt kvinnogestalt i den tätt åtsittande
jackett hon hade burit, då hon kom i land efter
skeppsbrottet, med den långpipiga revolvern hängande vid
det löst sittande bältet omkring hennes liv. Och
hennes regelbundna drag voro alldeles lika en gosses
under Stetsonhatten, som likväl icke räckte till att
dölja de rika hårmassorna under brättet.
»Bäst att ni gå under tak», ropade hon till dem.
»Det kommer strax en duktig regnskur. Och jag
hoppas ni ligger säkert förankrad, kapten Young. Adjö
— adjö, allesammans!»
Hennes sista ord kommo utifrån mörkret, som nu
omsvepte båten. Men de tre stodo fortfarande kvar
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
