- Project Runeberg -  Äventyr /
196

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Bevisar att böcker kunna vara goda rådgivare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gå över stag, och Havstrollet drev ned på honom och
gjorde honom oklar, och vi kommo i land i en sådan
röra som det gärna var möjligt. Miss Lackland förde
över rekryterna — och så var putset gjort.»

»Men var var hon under nordväststormen?» frågade
Sheldon.

»Vid Lauga-Langa. Gav sig i vag dit när den kom
och låg där se’n hela veckan och köpslog om livsmedel
med negrerna. När vi kom till Tulagi, var hon där
och väntade på oss och disputerade med Burnett.
Jag säger er, mr Sheldon, att hon ä’ ett riktigt
underverk, den där flickan, ett riktigt underverk.»

Munster fyllde på sitt glas, och medan Sheldon
oupphörligt såg bort till Joans hydda, ivrig att få se henne
komma, tog Sparrowhawk till orda:

»Och modig se’n! Hon ä’ den mest oförskräckta
varelse — man eller kvinna — som vinden har fört hit
till Salomonsöarna. Ni skulle ha sett Poonga-Poonga
när vi kom dit första gången — Snidergevär plottrade
nere vid stranden och i mangrovesnåren, krigstrummor
dundrade bland buskarna och röksignaler stego upp
överallt. »Det här går alldeles åt helsike», sa’ kapten
Munster.»

»Ja, det var just vad jag sa’», instämde kaptenen.
»Och naturligtvis såg det så ut. Det kunde man se
med ett halvt öga och höra med ett öra.»

»Nu talar ni som en gammal käring», sa’ miss
Lackland till honom. »Vi ha ju inte kommit fram än, och
ännu mindre råkat i nå’n klämma. Vänta åtminstone
tills ankaret har gått, innan ni blir rädd.»

»Ja, just så sa’ hon till mig», förklarade Munster.
»Och naturligtvis blev jag alldeles ursinnig, så att jag

196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aventyr/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free