Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. I Buskskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som de hade sett hängande i röken. Det var sig
nästan alldeles likt — rökningen hade nyss börjat —och
fastän ögonen voro slutna, kunde man ännu tydligt
skönja all den buttra skönhet och djuriska styrka,
som Joan så väl påminde sig, hos den ohyggliga
tingest, som svängde och dinglade i den virvlande
röken.
Och Joans fasa minskades ingalunda genom
Poon-ga-Poongamännens beteende. Vid första ögonkastet
kände de igen huvudet och uppstämde ett vildt och
hjärtans belåtet skratt, medan de växlade sina
reflexioner i den gällaste falsett. Gogoomys slut var
ett lustigt skämt. Han hade blivit gäckad i sitt
försök att fly. Han hade lekt leken till slut och
förlorat. Och vad kunde då vara lustigare än att han
hamnat som kai-kai i bushmännens magar? Det var
den lustigaste händelse de hört talas om på mången
god dag. Och för dem var det helt visst ingenting
ovanligt eller besynnerligt i hela tilldragelsen.
Gogoomy hade fullbordat den vanliga cykeln av en bushmans
levnadslopp. Han hade tagit huvudskallar, och nu
hade hans egen blivit tagen. Han hade ätit
människor, och nu hade han själv blivit uppäten av
själsfränder.
Så småningom upphörde männen från Poonga-Poonga
att skratta, och de betraktade skådespelet med
glittrande ögon och glupsk uppsyn. Tahitierna visade
däremot en tydlig ovilja, och Adamu Adam skakade
långsamt på huvudet och gav uttryck åt sin avsmak genom
åtskilliga grymtningar. Joan var ond. Hennes
ansikte var blekt, men en bjärtröd fläck lyste på
vardera kinden. Vreden hade hos henne efterträdt väm-
Äventyr. 17.
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
