Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kapitulation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minnet. »Men för det fick han betalt av mig själv.
Jag gav honom ett slag i ansiktet. Och han gjorde
illa min arm. Den är både svart och blå — se!»
Hon drog upp den vida ärmen på sin blus, och
Sheldon såg blåmärket efter två fingrar.
I detsamma kom en flock negrer fram mellan träden,
bärande den sårade på en grovt tillyxad bår.
»Romantiskt, eller hur?» sade Sheldon med ett
gäckande leende, då han såg Joans häpna uppsyn. »Och
nu måste jag spela kirurg och plåstra om honom så att
han blir kry igen. Trevliga saker, de här duellerna
i tjugonde århundradet. Först borrar man hål i en
karl, sedan pluggar man ihop det.»
De hade dragit sig åt sidan för att båren skulle
kunna komma förbi, och Tudor, som hade hört
Shel-dons ord, reste sig på den friska armbågen och sade
med trotsig min:
»Om ni hade träffats av en av mina kulor, så skulle
pluggen ha behöft vara så stor som en tallrik.»
»Å — ni usling!» utropade Joan. »Ni har klyft
edra kulor.»
»Allt enligt överenskommelse», förklarade Tudor.
»Allting var tillåtet. Vi kunde ha användt dynamit,
om vi hade velat.»
»Han har rätt», försäkrade Sheldon, då de följde
efter båren inåt gården. »Vilket vapen som helst
skulle få användas. Jag låg i gräset, där han inte
kunde se mig, och jag knäppte honom på en krypskytts
ädla manér. Så går det då man har kvinnor på
plantaget. Och nu förmodar jag det är bäst att ta till
antiseptiska medel och kanyler. Det är ett otrevligt
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
