Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har inte velat höja hyran för ett enda av sina hus här,
ty då hade vi inte kunnat bo kvar. Men han kan ju
sälja vilken dag som helst, eller han kan dö; det blir
detsamma för vår del — en ockrare får tag på huset,
han bygger en verkstad på gården bakom huset, där
jag har min vinstock och så hyr han ut till lika många
familjer, som det finns rum. Så äij det klart, och
Johnny Upright är färdig här.
I tankarna såg jag Johnny Upright, hans goda
hustru, vackra döttrar och sjaskiga piga liksom så många
andra skuggor jagas österut genom mörkret med det
vrålande storstadsodjuret i hälarna på sig.
Och Johnny Upright är inte den ende flyktingen.
Strax invid, storstadsgränsen bor en mängd mindre
handlande, köpmän och duktiga kontorsmänniskor. De
bo i små hus, ett slags villor med små
blomsterträdgårdar, i vilka det i varje fall finns plats att röra
sig och att andas. De brösta sig, när de tänka på den
avgrund de undsluppit och tacka gud, för att de inte
äro som så många andra ... Men se! Emot dem
kommer Johnny Upright med storstadsodjuret i hälarna.
Hyreskasernerna skjuta upp som genom ett trollslag.
Trädgårdarna bebyggas, villorna delas och delas upp
till många lägenheter, och Londons mörka natt rullar
sin smutsiga ridå ned över sceneriet . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
