Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stad som London — liksom jag måste medge, att
teaterarbetaren var lyckligare åt att få sina pengar
att räcka till för ett liv i ett kyffe, som han delade
med två andra, än han skulle ha varit, om han måst
stuva samman en stackars familj med några
inneboende i ett billigare rum och aldrig någonsin fått
pengarna att räcka till.
För varje dag som gick, blev jag allt mer övertygad
om, att det var en förbrytelse av avgrundens folk att
gifta sig. De äro de stenar, som den store byggmästaren
har kasserat. Det finns ingen användning för dem i
samhällsbyggnaden, alla samhällets krafter ha vänt sig
emot dem, tills de försvinna. På avgrundens botten
röra de sig — svaga, slappa och ofruktbara. Alstra
de liv, är detta så uselt, att det försvinner av sig själv.
Världen arbetar ovanför dem, och de varken vilja
eller kunna ta del däri. Det finns massor av folk, bättre
lämpade för att hugga i och som klamra sig fast vid
avgrundens kant och kämpa vanvettigt för att inte glida
längre ned.
Kort sagt, Londons avgrund är ett väldigt slakteri.
Åi* efter år sänder landet en ström av starka
livskraftiga människor dit; men de föröka sig inte utan dö
ut med tredje generationen. Auktoriteter på området
påstå, att det knappast finnes en londonarbetare, vars
farföräldrar äro födda i London.
Mr A. C. Pigou har sagt, att ålderstigna fattiga och
"bottenskrapet" utgör % av Londons befolkning.
Det betyder, att 450,000 av dessa varelser dö en
ynklig död på bottnen av den sociala håla, som kallas
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
