Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha vett ut mot grannens bakgård. Men det fanns ingen
bakgård — det vill säga den var bebyggd med
en-vånings skjul, kreatursbås, i vilka det bodde
människor. Skjulens tak voro rena avskrädeshögar och på
sina ställen låg smörjan, som kastats ut från andra
och tredje våningarna, ett par fot högt. Jag kunde
urskilja fiskrester, ben, grönsaker, trasor, gamla skor,
glasskärvor och annat avfall från de mänskliga
svinstiorna.
— Det är sista året vi har sådant här arbete. Nu
skaffa de sig maskiner för att förgöra oss, sade
arbetaren sorgset, då vi åter klev över kvinnan med de
oblygt blottade brösten och banade oss väg ut genom
vimlet av unga värdelösa liv.
Vi besökte därefter de kommunala bostadsbyggena,
vilka uppförts i den del av fattigkvarteren, där Arthur
Morrisons "Child of the Jago" bodde. Byggnaderna
hyste nu många fler hyresgäster än förut, men voro
dock betydligt sundare. Nu bodde här endast bättre
situerade arbetare och hantverkare. Slumbefolkningen
hade utvandrat till andra kvarter.
— Men nu ska du få se, sade min vän arbetaren,
som kunde arbeta så fort att det flimrade för ögonen
på en, nu ska jag visa en av Londons lungor. Här ha
vi Spitalfields "park". Han uttalade ordet park
mycket ironiskt.
Skuggan från Christ’s Church föll tvärs över
Spital-fieldsparken, och i kyrkans skugga klockan tre på
eftermiddagen blev jag vittne till en syn, som jag
önskar slippa se än en gång.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
