Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutade han, i det kön ryckte fram och nådde öm
hörnet.
Äntligen kunde vi se porten, genom vilken de
hemlösa släpptes in i avdelningar, och så skulle jag få
vara med om en ny överraskning. Då det var onsdag,
skulle ingen av oss få komma ut förrän fredags
morgon och — jag vet inte hur ni känner det, ni,
tobaksälskare — under hela denna tid måste vi undvara
tobak. Vad vi hade med oss, skulle vi avlämna, innan
vi kommo in. Det påstods visserligen, att man ibland
fick det tillbaka, när man lämnade byggnaden.
Den gamle örlogsgasten lärde mig ett knep. Han
öppnade sin tobakspung och tömde dess magra
innehåll i en pappersbit, som sedan veks samman och
försvann i hans ena strumpa ända ned i skon. Mina
tobaksskivor gingo genast samma väg, ty tjugofyra
timmar utan tobak är väl hårt, vilket säkert varje rökare
medger.
Vi ryckte framåt och närmade oss sakta men säkert
ingången. Då vi passerade ett järnstaket, ropade den
gamle sjömannen till en man på andra sidan:
— Hur många kan de ta emot ännu därinne?
— Tjugofyra, blev svaret.
Vi började ivrigt räkna. Det stod trettiofyra
stycken framför oss. Missräkning och förtvivlan
avspeglade sig i allas ansikten runt omkring oss. Det är
tråkiga utsikter att gå sömnlös på Londons gator utan en
penny i fickan. Vi hoppades dock fortfarande, ända
tills vakten körde bort oss just som vi kommit fram
till porten.
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
