Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skingrade dem for alla vindar i Surrey. Men vid
anblicken av alla dessa sovande blev han dock förvånad
och utbröt: — Det är ju förskräckligt! Och på en
söndag morgon till på köpet! Det är en snygg syn!
Nåå! Uff! Kan du ge dig av, ditt förbaskade svin!
Ja, förvisso var det en förfärlig syn. Även jag kände
mig upprörd. Jag skulle ogärna att min dotters ögon
fingo skåda något sådant; men — ja, här stannar man;
detta "men" ar egentligen allt vad man har att säga...
Poliseh avlägsnade sig och vi kommo tillbaka,
svärmade som flugor kring en honungskaka, ty det var
något underbart som lockade oss — frukost. Vi kunde
inte ha varit ivrigare och tålmodigare, om det så varit
miljonsedlar som utdelats. Några av oss hade redan
fallit i sömn igen, dä polisen återvände. Så fingo vi
lomma av på nytt, men naturligtvis återvände vi så
snart farvattnet var klart.
Klockan halv åtta öppnades en liten dörr och en
frälsningssoldat stack ut huvudet.
— Det är inte någon mening med att spärra
passagen på det här sättet, sade han. De som har biljetter
kan komma in, de övriga får vänta till klockan nio.
Åh, den frukosten! Klockan nio! Halvannan
timme längre att vänta! Hur vi avundades dem som hade
biljetter. De släpptes in, fingo tillfälle att tvätta sig
och sitta ned och vila sig till frukosten, medan vi
måste vänta på samma måltid ute på gatan.
Biljetterna hade utdelats föregående afton på gatorna och
vid Themsen-promenaden; de voro inte något slags be-
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
