Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Betyder det, att jag inte kan komma ut och att
ni tänka hålla mig kvar mot min vilja? frågade jag.
— Ja, viskade han.
Jag vet inte vad som nu kunde inträffat, ty jag
började bli ond; emellertid hade menigheten märkt att
någonting var i görningen, och han drog mig därför
in i ett annat rum, där han bad mig förklara, varför
jag ville ut.
— Jag vill gå, sade jag, för att jag vill försöka
att få arbete i Stepney, och för varje timme, som går,
blir mina chanser mindre. Jag tänkte mig inte, då jag
kom hit, att det skulle ta så lång tid att få frukost.
— Du har alltså affärer, eller hur? sade han i
hånfull ton. Du är affärsman? Varför har du då över
huvud taget kommit hit?
— Jag hade gått ute hela natten och behövde litet
mat för att stärka mig, innan jag gick att söka arbete.
Därför kom jag.
— Jo, det var vackert, fortsatte han på samma
hånfulla sätt. En affärsman kommer hit och tar en
annan fattig mans frukost; det är vad du gjort.
Jag visste, att det var lögn, ty var enda en som
kommit dit hade släppts in.
Nu frågar jag: Var detta kristligt, var det ärligt?
Vad hade han för rätt — sedan jag tydligt sagt honom,
att jag var hemlös och hungrig och önskade söka
arbete — att kalla mig affärsman och hålla på, att en
affärsman var välbärgad och inte behövde äta en
välgörenhetsfrukost, samt påstå, att jag genom att äta
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
