Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJORTONDE KAPITLET
Så långt har det gått med den arbetande
mänsklighetens lösryckande från modernäringen, att
jordbruksdistrikten hela världen över måste lita till arbetskraft
från städerna för skördens bärgning.
På grund därav kallas stadens utskum, som
härstammar från landet, tillbaka till jorden, när skörden
är i fara. I England återvända aldrig arbetarna till
landet som välbärgade utan som utskum — som
landstrykare och parias, vilka deras bröder ute på
landsbygden frukta och undfly, som lösdrivare, som sova i
arresterna och på arbetshemmen eller under buskarna
och som leva av gud vet vad.
Man beräknar att enbart Kent har behov av
åttiotusen lösdrivare för humleplockningen. Och ut på
landet strömmar en skara av avgrundens folk, lydande
en inre röst — magarnas krav och en slumrande
äventyrslust. Fattigkvarteren, kasernerna och ghettona
spotta ut dem utan att det märks att storstadens
rutten-het förminskas därav. De översvämma landet som en
här av onda andar, och landet älskar dem icke. De
passa egentligen inte heller för landsbygden. Såsom
de släpa sina utsvultna, missbildade kroppar längs
huvudvägar och småvägar, likna de något otäckt yngel
från underjorden. Själva deras närvaro, det faktum,
att de andas, är ju ett våld mot den friska, strålande
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/avgfolk/0129.html
